Nu är det dags även för mig. Inte att gifta mig men att blogga. Jag har haft kluvna känslor inför hela fenomenet, läser nästan aldrig andras bloggar. Vem hinner med det eller hur? Väcka barnen, få iväg dem till dagis, jobba hela dagen, komma till dagis och bli bemött med ett: ”Varför hämtade du inte mig till mellanmålet!” Få dåligt samvete, ta sig hemåt, laga mat, få barnen i säng. En avskalad beskrivning som rymmer så mycket mer. När man väl sätter sig i soffan känns det som om en elefant har klängt sig på ens rygg hela dagen. När ska man läsa bloggar egentligen? Och desto mer, när ska man hinna skriva? 

Men nu har jag alltså bestämt mig. Och måste erkänna att det ligger något fantasieggande över att min ord finns på internet för alla att läsa. Har sedan liten haft en dröm om att bli journalist… Nu får jag utrymme för mina drömmar i det fria skrivandet i en blogg. ”För skrivandet, i tiden.” Vad kommer då mina inlägg att handla om? Barn såklart! Vårt skötebarn Englagåva. Kulturella skillnader. Att bo i Södertälje. Inredning för barnrum. Och annat smått o gott som kan intressera den som inte har annat för sig än att blogga

Idag är jag hemma med mina sötnosar Liv och Noel. Grannens flicka Felicia är på besök och jag hör dem prata på övervåningen.      

Felicia: Men snälla mamma!

Liv: Nej säger jag! Om du inte gör som jag säger så får du inte gifta dig efter lunch!

Felicia: OK då.

Jag vet inte vad Felicia har samtyckt till men prinsesskläderna finns inte kvar vid maskeradhörnan. Dags för bröllop!

Maskeradhörnan är det mest populära i Livs rum. Med en enkel spegel fäst på väggen som omgärdas av ditmålade guldkronor och maskeradkläderna i låda nedanför är det bara att börja klä ut sig!